När jag var 10-år flyttade jag till Katrineholm från Vingåker det är bara 23,4 km emellan men det var då ett stort steg att flytta från landet till staden. Jag började i en ny skola med en lärarinna som var allt annat än bra och en klass bestående av 20 tjejer och 5 killar. Det fanns mycket grupperingar efter den rådande coolhetsskalan mellan tjejerna och dom använde Date-parfym, hade snedlugg eller var det bullugg och man skulle inte leka eller iaf inte så att någon visste om det. För en lantistjej som jag var var detta en helt ny värld och ett nytt klimat. Jag lärde mig det nya klimatet efterhand även om jag aldrig riktigt blev en del av det eller kände att jag riktigt passade in. Lyckades aldrig riktigt heller få till nån vidare värst snedlugg. Jag hittade en bästis och några kompisar som var bra. Njöt av att kunna cykla till skolan och till kompisar, eller iaf tills jag kom på att cykelhjälmen som jag var tvungen att ha sabbade alla försök till sned eller bullig lugg och jag gick i cykelstrejk. Jag bodde i Katrineholm i åtta år – mellanstadiet, högstadiet och gymnasietiden, viktiga år då man går från att vara barn till att bli tonåring. Hur mycket har uppväxten i Katrineholm präglat mig och betytt för mig, var något jag började fundera på när Katrineholm 2017 fyllde 100 år som stad och det anordnades en utställning ”Mitt Katrineholm”. Detta var instruktionen för utställningen : Konstnärer i Katrineholms kommun, KIKK, öppnar i år upp sin jurybedömda utställning, för alla boende i Katrineholm att kunna deltaga med 1-2 verk i valfria tekniker. Temat är att skildra sitt Katrineholm. ( Jag jobbade under den tiden på en gymnasieskola i Katrineholm och fick tillåtelse att delta i utställningen trots att jag inte var bosatt där.)

Så jag började fundera vad är egentligen mitt Katrineholm och detta är vad jag illustrerade på temat.
Du ser mig stå och fundera på det på bilden och jag valde ut några platser från Katrineholm på 90-talet
Ebba’s var en godisaffär som låg nere på stan och var en sån där gammaldags godisaffär med en stor köpmansdisk med färgglada klubbor, chokladbitar, tefat, tuggummin, blåbärsbumlingar, sura nappar och ja allt sött du kan tänka dig. Det fanns lösgodisburkar längs väggarna och små vita papperspåsar som man fick plocka i sina bitar i, 10.99 kr/hg tror jag att det kostade då typ 1993. Det var speciellt att gå till Ebba’s och spendera sina 10 kr på välvalda godisbitar.
Tummen – är den röda statyn som står i Sjukhusparken (Sveaparken heter den visst egentligen) i Katrineholm. Det var alltid lite svårt att fatta hur det var en tumme – kanske för att man liksom inte såg helheten utan bara åkte ruschkana på den och jag kommer ihåg att vi tyckte den var ganska ful. Såhär står det på Katrineholmskommun hemsida om konstverket: Tummen är skapad i glasfiberlaminat och går att skåda i Sveaparken vid Kullbergska sjukhuset. Den röda skulpturen har en rutschkanalikande form på ena sidan där många barn har lekt. Inköpt 1979.
Arena – var stadens nattklubb/diskotek och det enda alternativet för ungdomar att gå till på den tiden. Det var dit man gick och dansade och drack drinkar när man hade åldern inne, eller även innan man hade åldern inne om man hade tur och hade en kompis som hade åldern inne och som lät oss låna hennes leg (jag vet det var dumt men väldigt länge sedan!) En brant trappa ner med ett litet dansgolv i mitten med en scen rakt fram där om man vågade kunde stå och stuffa och sjunga med i Kung i baren. Runt dansgolvet fanns det bord och barer på två tre ställen. Och på övervåningen kunde man titta ner på dansgolvet. Jag tror att det fortfarande röktes inomhus och att man luktade fan efter en kväll på Arena. Jag minns inte om jag hade roligt men minns exakt hur man rörde sig mellan de olika våningsplanen, dansgolvet, baren och den snuskiga toaletten.
Djulö Allé – Är ett populärt promenadstråk för Katrineholmare i alla årstider med åkrar på båda sidorna. Från Åsen och Taltullen ner mot Djulö herrgård och Djulösjön. Det är en vacker sträcka där alla årstider får visa upp sin prakt. På fina dagar är det som ett lemmeltåg med människor genom allén. Jag har gått många hundpromenader genom allén, cyklat ner till Djulöbadet eller mot stallet.

Nu när jag försöker återberätta hur jag tänkte när jag tecknade mitt Katrineholm kommer jag på så många fler platser som jag inte tänkt på på flera år att jag blir sugen att kanske fortsätta på temat någon gång.

 

Leave a Reply